Igår på morgonen testade jag mig för tredje gången, även det negativt. Nu har även det där konstiga illamåendet försvunnit men är såååå fruktansvärt trött trots att klockan endast är halv 8. Det har varit en ganska intensiv vecka och har sovit dåligt pga av mina symtom och alla tankar kring det. Jag har försökt att intala mig själv att jag inte är gravid trots att faran inte är över helt. Min sambo tar det ganska hårt att jag eventuellet är gravid han är absolut inte redo för barn ännu. Vi bor i hus men har en hel del renoveringsbehov innan vi kan skaffa barn. Jag behöver ha en fast inkomst innan graviditeten och veta att jag kan gå tillbaka till arbetet, om man har ett fast arbete innan föräldrarledighet så antar jag att man får ut mer. Jag anser att man ska ha tid till sitt barn! Tycker det är tråkigt att vissa barn är mellan 7 och 17 på förskolan. Jag är innom den branchen ( eller studerar till det just nu och vikar en hel del innan förskolan) och jag tycker inte att det är speciellt snällt mot barnen att de ska vara hemma endast i princip den tid de sover. Man får försöka att anpassa sit liv efter barnet. Jag hoppas på en vanlig menstration och kommer till största sanolikhet att ta bort fostret OM jag nu skulle vara gravid. Min sambo är defentivt inte redo och vårt barn måste vara ÖNSKAT av oss bägge två.

// Anonyma lantisen